Främmande arter – jämförande kommentarer
Det finns stora ekonomiska vinster med att arbeta förebyggande för att förhindra att invasiva främmande arter kommer in i landet. En viktig grundpelare är att samarbetet på detta område vidareutvecklas inom EU.
I början av 2009, då dessa kommentarer skrivs, har 1 987 främmande arter rapporterats i Sverige. Av dessa har 1 461 etablerat reproducerande bestånd, 461 arter är tillfälliga, och för 65 arter är det okänt om de är etablerade eller inte. Av de 1 987 arterna bedöms 8 procent som invasiva, 2,5 procent som potentiellt invasiva och 40 procent som icke invasiva. För övriga arter är det okänt om de är invasiva eller inte.
En jämförelse mellan andelen främmande arter som finns i ett habitat med hur många av dessa som är invasiva arter visar att vattenmiljöer är starkast påverkade av invasiva arter. I landmiljön är lövskog, bebyggelsen och blandskog de mest påverkade miljöerna, följt av gräs- och hedmarker och jordbrukområden. Källa: NOBANIS.
Kostnaderna för kontroll och skador för tolv invasiva främmande arter i Sverige har uppskattats till 1,1–4,5 miljarder kronor per år. Kostnaderna inkluderar ekonomiska förluster i form av förlorad vinst och arbetstid, och är sannolikt lågt skattade eftersom biologiska, ekologiska och hälsomässiga aspekter inte är medräknade.
Förebyggande arbete ger stora ekonomiska vinster
En främmande art betecknas som invasiv om den har blivit så dominerande att den hotar andra arter i sin omgivning eller orsakar socioekonomiska skador eller skador på människors hälsa.
Under 2008 presenterade Sverige en nationell strategi och handlingsplan för invasiva främmande arter. Konsekvensanalysen visar att om förebyggande åtgärder sätts in innan en invasiv främmande art kommer in i landet blir kostnaden för att bekämpa den 1–2 miljoner kronor per år och art. Att bekämpa en redan etablerad invasiv främmande art kostar 15–70 miljoner kronor per år. Särskilt invasiva arter, som till exempel tallvedsnematoden, kan kosta avsevärt mycket mer att bekämpa: 1 000 miljoner kronor per insats.
Sverige kan inte agera på egen hand
Möjligheterna är små för ett enskilt land att upprätthålla striktare regler än andra EU-länder för att begränsa införsel av främmande arter; den fria rörligheten är vägledande för den gemensamma politiken inom EU. Därför är ett viktigt led i det förebyggande arbetet att samarbetet på detta område vidareutvecklas.
Ett bättre skalskydd behövs för hela EU. I den utsträckning det är möjligt behövs också regler inom EU för handel och transport av invasiva främmande arter som orsakar allvarliga skador på biologisk mångfald, samhälle eller hälsa. Utvecklingen av ett europeiskt tidigt varnings- och snabbresponssystem för invasiva främmande arter är ett viktigt verktyg i det förebyggande arbetet för att hindra eller minimera skador.
Webblänkar
Texten på denna sida ger jämförande kommentarer till utdraget om främmande arter från EEA-rapporten Miljösignaler 2009 – utmaningar för Europa, som publicerades i början av 2009.
Kontakt: Melanie Josefsson, melanie.josefsson(a)naturvardsverket.se